Hon var mitt allt.

Hon stod där fulländad, med lekfulla gester och den kvinnligaste av kroppar. Hennes leende fick min kropp att pirra till och knäna mina knäsvaga. Allt hon gjorde var att uppenbaras likt en uppgående sol med sina klaraste, färgstarkaste strålar. Hennes spretiga fingrar dansa sig genom hennes ljusbruna hår som glänser så fint. Dansandes framför mina ögon kunde hon få en hel värld att förundras över tekniken hon använde sig av för att föra sig själv fram på rätt sätt. Hennes klara röst skrattade lugnt mellan rörelserna. Utan att först höra det själv så yppade jag också några fnissningar och hon fortsatte sin gudomliga dans helt oberört. Jag gick fram för att röra vid henne, med mina långa spetsiga fingrar och en handflata lite mindre än en väckarklockas runda form. Hon slutade abdrubt och jag tog tag med min andra hand runt hennes nacke, drog henne intill mig och kysste henne. Det var så naturligt, så självklart. Hon var mitt allt. Allt jag någonsin saknat.

_______________________________________________________________________________

Texten är skriven av Nina om sin första kärlek Vanja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback