iris

Dags att berätta om en sjuk midsommar. Tro mig, jag har haft mååånga. Släkten du vet, den är inte vad den kanske borde vara. Hälften schizofrena, hälften mentalsjuka. Eller okej kanske inte, men många som varit med och firat har ju börjat undra, kan jag tro. Jag har några udnerbaaara exempel på varför, som nu i år; min syster, som råkar ha lite mer kvinnliga kurvor och som är längre än mig och hela två år yngre, kommer in i stugan hos vår kära moster och voíla, där står kusinens son och säger plötsligt följande hälsningsfras: "Hej tjocka tanten!". Typ eh? Rememeber; min syster fyller 17 år i vinter i år. Vi är på väg upp till stugan igen, lite senare på dagen, efter att ha sett små snorisar dansa runt midsommarstången, som välte, nej jag skämta, men åter till saken, en man på kanske 40 år säger följande till min syster; "Har tant skit på snöret?" Han menar hennes lilla hund då som hon har i koppel. Slutligen, humorbefriad, som min syster klart inte är, säger hon högt och tydligt; "JAHA SÅ JAG ÄR TJOCKA TANTEN MED SKIT PÅ SNÖRET?!". Vips så har vi fått en ny sommarklassiker; "Tjocka tanten med skit på snöret". Kan även tala om en annan sak om du tyckte detta var roligt, vår mosters man, hade satt på sig en slags morgonrock som påminde om en kimono och en stråhatt. Karln är då 50-60 bast och strosar omkring och hälsar glatt på alla, full som han är, och bjuder dessutom laget runt. Hjälp. Som det inte vore nog, så upptäcker min kusin, som är farsan till sonen jag berättade om i början, att jag har tagit en piercing i tungan. Hallå liksom S, det var snart ETT ÅR SEN, var fan har du varit?! Jag får då en smäll på armen, inte nådig och så säger han uppretat; "DET HÄR TRODDE JAG INTE OM DIG I, V, DIN SYSTER KAN JAG FÖRSTÅ, MEN DIG TRODDE JAG ALDRIG, SKÄRP DIG I!". Jag hann inte ens riktigt uppfatta situationen. Som hämnd säger jag utan att tänka; "Jaha och du då? Varför är du snaggad sådär fult?!" Strax efter får jag höra att människan har ju blivit kal på huvudet och inte gärna ser gammal ut, knappt fyllda 40 år liksom. Så ja, taskig kände jag mig. Midsommaren hos oss är nog inte vad den borde vara som sagt...